Här är en tjej som är otroligt duktig på att få hästarnas förtroende.

Kolla in hennes bilddagbok också mirakelbarn@bdb

Det här är något jag också vill kunna göra, blir mitt mål när jag skaffar häst igen. Jag orkar inte slösa massa pengar på massa hopplektioner. Jag får så fruktansvärt ont i knäna :(

Aja, här får ni en vacker film, enjoy.

Igår tog jag hål i örat, hehe. Blev ett däruppe i brosket, eller ja. Har haft ett där innan men det har vuxit igen, så då var det bara att ta ett nytt.

Här får ni en liten bild.

Och imorgon ska jag på arbetsintervju eller något på Profact. Får se hur det går, man hoppas ju alltid på det bästa.

Bryr mig inte riktigt vad jag får för jobb bara jag får ett, orkar inte bo hemma längre. Liksom vem gör det?!

Aja, sköt om er    

Lägger upp två roliga sms jag hittade på felsms.com, haha, lider med dom.

Till: Mamma
Sms: Fan sen senaste gången vi hade sex ser det ut som min snopp har krympt :S
Svar: Men gud! Sonen min vad håller du på med?

Förklaring: Hehe...lite väl pinsamt men aa jag skulle skriva det där till min flickvän men blev till min mamma istället...

Felsms.com

Till: Pappa
Sms: Du borde komma hit så snart som möjligt! För jag är kåt och snart kommer jag börja använda varenda grönsak i köket. ;)
Svar: Håll dig borta från köket!!!

Förklaring: Skulle skicka detta till mig pojkvän som jag saknade. Råkade dock skicka detta till min pappa och det va lätt pinsamt. Efter det snackade vi inte på 4 veckor. :/

/Carro

Felsms.com

Har länge funderat på skillnaden mellan att ha självkänsla och att vara självsäker.

Men jag tror att jag klurat ut det nu. Ni får rätta mig om jag har fel. 

Jo, självkänsla är hur du känner dig inför din kropp och spirit. Man kan vara väldigt missnöjd med sig själv  och det är ofta något som tynger ner en.

Det är svårt att älska sig själv i alla lägen.

Självsäkerheten däremot är något som visas utåt. Man kan ofta se om en person är självsäker, och man kan känna det själv ibland. Man tänker "det här grejjar jag, inga problem".

Jag ta mig som ett exempel. Jag har en riktigt taskig självbild/självkänsla, och det tror jag många har, speciellt ungdomar, som fortfarande inte hittat sig själva riktigt.

Jag kan känna att jag inte är värd ditten och datten, att jag är för ful, att jag inte klarar av vissa saker. Jag är egentligen en ganska tyst och lugn person, faktiskt för att jag är väldigt blyg. Men jag har försökt överskugga det med att försöka vara självsäker utåt och att aldrig visa mina svagheter, jag har säkert lyckats lura de flesta. Om någon säger något små elakt till mig även om de inte menar något illa, så tar jag åt mig väldigt mycket, fast det är inget jag visar även om jag blir ledsen inombords. 

Det som jag är mest rädd för är att bli djupt sårad, vilket alla måste bli någongång i sitt liv.

Jag kan prata mycket och bjuda på mig själv, kan prata med nya människor, vilket jag egentligen har väldigt svårt för. Men jag har lärt mig, ge det nya folket du träffar en kram, det brukar alltid lätta upp stämningen. Att ta i hand och hälsa så vuxet ger ofta tysta stunder och kan ge en jobbig känsla, "man vill ju inte skämma ut sig inför nya människor".  

Något som jag är riktigt urusel på är att trösta folk , jag klarar inte av det. Jag är personen som hellre försöker få personen som är ledsen att skratta, istället för att krama om honom/henne. Jag tror det kan bero på att jag är rätt dålig på att visa känslor, vill inte öppna mig helt, och falla handlöst ner i ett tomrum.

De personer som faktiskt kan gråta och visa starka känslor inför andra männsikor, det är de som är de starka personerna, tycker jag.

Jag kan nästan bli avundsjuk på dessa männsikor, som så öppet kan visa vad de känner. Själv gråter jag nästan aldrig inför andra, jag stänger hellre in det inom mig. De få gånger jag faktiskt gråtit är när jag varit riktigt ledsen så att jag inte kan hålla mig, men då gömmer jag ansiktet och blir väldigt arg på mig själv. För för mig så är det en stor svaghet att visa sig sårbar/mänsklig, vilket jag inte är stolt över, men jag pallar inte.

Hoppas att ni fattade något, och kanske kan dra lite lärdom av detta, och fråga er själva "vem är jag?".

Ni får en bild på mig i brunt hår också. Jag gillar det, haha   

Så sköt om er och försök att stå på er   

Usch och fy för detta väder!

Jag önskar man bara kunde få gå i ide nu på vintern. Orkar inte med all denna snö. Jag tyckte det var underbart att det var snö på julafton, för en gångs skull, men nu får det vara nog.

Jag kände det nu när jag körde bil, och det snöade som bara den. Nu får ni inte ta mig på orden här nu. Men tänk vad gött det hade varit att bara skada sig nu lite, bryta ett ben eller två, haha. Så kunde man ligga framför tv:n hela vintern och mumsa i sig massa godis. Utan att ha någon som tjatar på en hela tiden, om att man måste söka jobb "host host", eller liknande.

Det hade varit skönt att bara få ligga där, helst sova bort hela vintern. Och vakna lagom till våren.

Nu på vintern blir man ju bara deprimerad och har ingen lust till någonting, allt är bara jobbigt och tråkigt.

Men man får väl ta sig i kragen, för nästa år kommer det vara likadant.

Så sköt om er och ge er själva en klapp på axeln för att ni fortfarnade överlevt denna hemska vinter   

Har färgat håret idag till brunt från blont. Än så länge är håret fortfarande blött, så vi får se hur det ser ut sedan när det är torkat.

Men jag måste bara säga det att det är så mycket bättre att färga håret hemma än att göra det hos frissören. Det är mycket billigare att färga hemma och blir absolut lika bra, tycker jag.

Jag menar, såklart klipper jag mig hos frissören, vågar inte riskera att det ska se ut som en gräsklippare har klippt mig. Men färga hemma gör jag. Kommer ihåg när jag färgade hos frissören innan kostade typ 1000 kr för färgning och klippning, segt.

Kollade nu även på Dr. Phil innan House började. De pratade om att homo/bisexuella löper mer risk än andra ungdomar att ta självmord och annat. Det är något jag kan förstå, men samtidigt inte. För det är modiga människor som vågar erkänna för sina föräldrar att de är homo/bisexuella. Det är ofta lättare att berätta för sina vänner än för sina föräldrar, vilket jag tycker är väldigt fel. Det borde vara tvärsom, man borde våga berätta allt för sina föräldrar, men så är det tyvärr inte. Det är ju ändå dom man ska känna sig trygg och få lov att vara sig själv hos.

Men det var inte det jag hajade till på utan det var att "Dr. Phil" sa att dottern var 16 år och borde då ändå inte ha sexuellt umgänge, va?!

Här blir man ju byxmyndig när man blir 15 år. Min lilla syster blir ju 15 år nu, och jag tycker att hon är för liten för att ha sex, men däremot tyckte jag, när jag var 15 år, att jag var fullt mogen att ha sex. Så jag vet inte helt säkert om det är en bra ålder att bli byxmyndig på, jag är bara glad att det inte är jag som sätter upp lagar och regler.

Nä, jag måste säga det att jag tycker våra här i Sverige har lite bättre regler. I USA får man ju börja köra bil när man är 16, vilket jag tycker är lite väl ungt. Men de får börja dricka och ha sex mycket senare än oss. Det borde ju krävas mer mogenhet och ansvar att vara ute i trafiken och köa, tycker då jag.

Så sköt om er och njut fullt ut av ditt liv   

Lite ego bilder här nu då