Har länge funderat på skillnaden mellan att ha självkänsla och att vara självsäker.

Men jag tror att jag klurat ut det nu. Ni får rätta mig om jag har fel. 

Jo, självkänsla är hur du känner dig inför din kropp och spirit. Man kan vara väldigt missnöjd med sig själv  och det är ofta något som tynger ner en.

Det är svårt att älska sig själv i alla lägen.

Självsäkerheten däremot är något som visas utåt. Man kan ofta se om en person är självsäker, och man kan känna det själv ibland. Man tänker "det här grejjar jag, inga problem".

Jag ta mig som ett exempel. Jag har en riktigt taskig självbild/självkänsla, och det tror jag många har, speciellt ungdomar, som fortfarande inte hittat sig själva riktigt.

Jag kan känna att jag inte är värd ditten och datten, att jag är för ful, att jag inte klarar av vissa saker. Jag är egentligen en ganska tyst och lugn person, faktiskt för att jag är väldigt blyg. Men jag har försökt överskugga det med att försöka vara självsäker utåt och att aldrig visa mina svagheter, jag har säkert lyckats lura de flesta. Om någon säger något små elakt till mig även om de inte menar något illa, så tar jag åt mig väldigt mycket, fast det är inget jag visar även om jag blir ledsen inombords. 

Det som jag är mest rädd för är att bli djupt sårad, vilket alla måste bli någongång i sitt liv.

Jag kan prata mycket och bjuda på mig själv, kan prata med nya människor, vilket jag egentligen har väldigt svårt för. Men jag har lärt mig, ge det nya folket du träffar en kram, det brukar alltid lätta upp stämningen. Att ta i hand och hälsa så vuxet ger ofta tysta stunder och kan ge en jobbig känsla, "man vill ju inte skämma ut sig inför nya människor".  

Något som jag är riktigt urusel på är att trösta folk , jag klarar inte av det. Jag är personen som hellre försöker få personen som är ledsen att skratta, istället för att krama om honom/henne. Jag tror det kan bero på att jag är rätt dålig på att visa känslor, vill inte öppna mig helt, och falla handlöst ner i ett tomrum.

De personer som faktiskt kan gråta och visa starka känslor inför andra männsikor, det är de som är de starka personerna, tycker jag.

Jag kan nästan bli avundsjuk på dessa männsikor, som så öppet kan visa vad de känner. Själv gråter jag nästan aldrig inför andra, jag stänger hellre in det inom mig. De få gånger jag faktiskt gråtit är när jag varit riktigt ledsen så att jag inte kan hålla mig, men då gömmer jag ansiktet och blir väldigt arg på mig själv. För för mig så är det en stor svaghet att visa sig sårbar/mänsklig, vilket jag inte är stolt över, men jag pallar inte.

Hoppas att ni fattade något, och kanske kan dra lite lärdom av detta, och fråga er själva "vem är jag?".

Ni får en bild på mig i brunt hår också. Jag gillar det, haha   

Så sköt om er och försök att stå på er   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till: PappaSms: Du vet den dr filmen när tjejen tar sperma i håret som hårgele. Man kanske skulle prova det? Kanske värsta vitaminerna för håret?Svar: Nej det tycker jag inte.Förklaring: Skickade om att prova ta sperma i  håret till min far. Gud vad ...

Nu åker jag till Egypten i en vecka, så kommer tyvärr inte vara aktiv här på bloggen ett litet tag. Så det är inte så att jag inte orkar skriva mer.   Men sköt om er, vi ses om en vecka igen      Jag lägger upp veckans felsms också, så har ni...

Livet ska vara som för en fjäril, en sommardag.

Det finns för många förhastade slutsattser i världen.